Sök
Till innehållet

Karlösa kvarn, Norrtälje

Kvarndrift och självhushåll

Karlösa kvarn ligger i byn Risslingby i Söderbykarls socken i Norrtälje kommun. Historien kring kvarnen sträcker sig långt bakåt i tiden. Redan på 1200-talet har det funnits kvarnar i Risslingby och på 1600-talet fanns ett flertal så kallade skvaltkvarnar i området. En skvaltkvarn är en liten och enkel vattenkvarn som används för att mala säd. På en karta över Risslingby från år 1720 finns det just en sådan typ av kvarn, inte långt från platsen där Karlösa kvarn ligger idag och hundra år senare finns också uppgifter om att det även funnits en såg. På 1840-talet ändrades Jerkströmmens flöde och en ny, sydligare fåra grävdes genom Karlösa gård och Stensta ägor. Vid denna kanal anlades slutligen Karlösa kvarn. På en laga skifteskarta från år 1849 finns kvarndammen utmärkt. Kvarnhuset i sitt befintliga omfång är från början av 1900-talet, med sina murar av kalksandsten, panel-fasader och tätspröjsade fönster.

Den gamla kvarnbyggnaden ligger på privat mark och ägarna har varit desamma sedan 1966 då kvarnen såldes och styckades från Karlösa gård.

Karlösa kvarn från början av 1900-talet. Foto: Moa Beskow.

I början på 1900-talet var kvarnen i drift året om och sysselsatte två mjölnare. Dessutom fanns en såg som användes en kortare tid på året. Under 1950-talets första hälft betraktades Karlösa kvarn som en modern anläggning. Mest maldes här säd till djurfoder. Även sågverk fanns, förmodligen mest för gårdens behov. År 1966 styckades kvarnen från Karlösa gård och sedan dess ägs kvarnen av Britt och Sture Sjögren. Paret bosatte sig inledningsvis i mjölnarbostaden men då familjen växte inreddes så småningom kvarnhuset till bostad. Under några av parets första år på Karlösa fortsatte kvarndriften. Britt berättar:

Det var ju ingen stor grej, det kom någon strökund då och då. Någon enstaka gång så var det någon som kom med ett fullt traktorlass men för det mesta kom de bara med en eller två säckar […] Man stod uppe i kvarnen och hissade upp säckarna och tömde i en tratt, och så rann det ner på kvarnstenarna.

På 1960-talet inreddes bostad i Karlösa kvarn, något som ingången till kvarnhuset på bilden antyder. Väggarna är delvis murade av kalksten. Foto: Moa Beskow.

Kvarndriften avvecklades sedan succesivt från början av 1970-talet då efterfrågan från de närliggande gårdarna sjönk. Istället installerades ett mindre elkraftverk för privat bruk, som drevs med hjälp av vattnets kraft. Familjen blev då självförsörjande på elkraft men genom ett akut tillbud i slutet av 1990-talet måste turbinen nödstoppas, och har sedan dess stått stilla. Att behovet av vattenkraft upphörde innebar i sin tur att ingen längre underhöll tätningen som styrt vattnet till kvarnrännan som därför mestadels ligger torr.

Under de gångna tjugo åren har kvarnhuset, som helt övergi­vits efter att paret flyttat tillbaka till mjölnarbostaden, alltmer kommit att förfalla. Kvarnbyggnad, vattenränna och turbinsump finns kvar, om än i dåligt skick. Hela området är mycket igenväxt och landsvägen som förut passerat över kvarnfastigheten är sedan länge omvandlad till enskild tillfart. Naturen håller på att återta området. Platsen är spännande att uppleva men inte riskfri att besöka i och med den förfallna bebyggelsen. Värt att beakta är också att den ligger på privatägd tomtmark.

Hitta hit: WGS84 decimal (lat, lon),
59.852098, 18.684983, SWEREF99 TM (nord, öst) 6640682, 706386.

close-icon