Årspraktika - Byggnadsvårdarens årspraktika – december 2022

Enligt kalendern råder vinter. Nu ska medeltemperaturen underskrida noll och tjälen krupit ned i marken men än är det blött och snön gjorde bara ett kortvarigt besök. Andersdagen (30 november) är fuktig och gråmulen, så har vi tur så blir dock julen kall med snö och skare. Ordspråk och talesätt som ”Anders slaskar, julen braskar” eller tvärtom ”Anders braskar, julen slaskar” berättar om folktro och skrock och uttrycker förväntningar, förhoppningar och föreställningar om att kunna förhindra fördärv och olycka. I december månadspraktika för byggnadsvårdare öppnar vi lådan med berättelsen om gårdstomten och andra seder och bruk som har med husbygge att göra.

Anders slaskar, julen braskar

Flera av våra ordspråk, talesätt, seder och bruk har lång historia, vissa så lång att de går att härleda till förkristen tid andra till det förindustriella bondesamhället. Gårdstomten eller bara tomten, inte att i dessa juletider blanda ihop med jultomten, har medeltida anor och bodde på gården. Gården, gårdens djur och byggnader var tomtens skötebarn. För människorna gällde det att hålla sig vän med honom genom att hålla gården i bra skick och vara snäll mot djuren. Misskötsel straffade sig och olyckor kunde förklaras genom att gårdens invånare gjort tomten vred. För att tacka tomten ställde husfolket ut gröt från julbordet. Tomten var en moralens väktare och tron på tomten kan ses som ett uttryck för en disciplin och sedlighet som reglerade bondesamhällets livsföring. Till exempel skulle man inte arbeta nattetid.

Småfolk bebodde naturen och både när man valde plats att bygga och under byggtiden var det viktigt att hålla sig på god fot med tomten, vättar och andra övernaturliga ofta underjordiska varelser, som bodde på platsen. Att placera sitt hus eller lagård ovanpå de underjordiskas boning kunde straffa sig och tvinga fram en husflytt. Små offer i form av mynt, hästskor, knivar eller andra metallföremål i konstruktionen, på syllen, under tröskeln, i trossbotten eller inmurat i skorstenen skulle blidka småfolket och skydda mot ondska och olycka. Genom att visa småfolket hänsyn och respekt gick husbygget bra och varje avklarat moment var ett tillfälle att fira.

En grupp män sitter vid ett bord.
Taklagsöl med en grupp män samlade kring ett bord. Källa: Kollektivt kulturarv, Salems hembygdsförening.

Kroppåsöl, taklagsfester och fönstergillen har minst lika lång historia som naturens småfolk. Även dessa traditioner har en form av kontrollerade funktion och såg till att husägaren gjorde rätt för sig. Det var byggherren som skulle stå för mat och dryck när kroppåsen eller takstolarna satts på plats. Då var timmermännens arbete avslutat och de skulle belönas genom ett kalas. Då skulle det drickas kroppåsöl eller takåskanna. Ölet skulle dessutom drickas sittandes gränsle över takåsen. Hur de kom ned förtäljer inte historien. Kroppåsölet avslutar således ett viktigt moment. Taklagsfesten var ett annat, då taktäckningen kommit på plats. Om festen inte blev av kunde timmermännen och övriga som medverkat vid bygget hämnas genom olika upptåg och busstreck. Till exempel kunde en kvast eller en brunsvedd enbuske sättas upp på taknocken, en docka eller ett kvinnligt klädesplagg hängdas från taket för att visa att husägaren var en ”snålkärring”. Blev det fest då firades också husbyggare med en taklagskrans som placerades väl synlig på nocken.

En grupp män sitter på ett tak en krans syns på en stolpe.
Cementgjuteri i Turinge. Källa: Kollektivt kulturarv, Turinge-Taxinge hembygdsförening.

När taket stod färdigt återstod interiör och fönster. Fönstergillen förekommer på bland annat Gotland och har inte kunnat påvisas i Stockholms län men kan liknas vid de idag allmänt utredda inflyttningsfesterna. Då kom släktingar till den nya gården med målade fönster till minne och lycka.

Illustration på bundna kranar av löv.
Källa: Sigurd Erixon och Sigurd Wallin (red). Svenska kulturbilder, Stockholm, 1929–1932.

Seder och bruk av detta slag handlar mycket om att upprätthålla ordning, stävja olycka och ge erkännande och lön åt dem som gjort jobbet. Kroppåsöl och taklagsfester anses ha rötter i den tid då husbygget genomfördes med hjälp av grannar och släktingar i byn och utgjorde ersättning och belöning för utfört arbete. Sederna berättar också om yrkesstolthet och betydelsen av ömsesidig respekt mellan husbyggaren och byggarna. Även dessa skulle ha gröt, precis som tomten, och ansvaret för grötbärningen delades av byn. Bytesprincipen handlade om rättvisa och omfattade alla byns familjer. Det kan vara passande att tänka på idag, i dessa juletider, i tider av krig, klimatförändringar och konsumtion.

Tips på mer läsning

Vill du veta mer om folktro, väsen och seder och bruk, läs mer här:

Lär dig mer om väsen i folktron (isof.se)

Sägenkartan (sagenkartan.isof.se)

Trollbunden – folktro, fakta och fiktion (expo-vgr.se)