Djurskulpturerna vid vattendammarna i Märsta har tagit plats på minst sagt oväntade ställen. De klättrar och klänger. Undersöker och spanar. En ligger och sover på en bänk.
En gorillaunge har klättrat upp i en lyktstolpe. Den blickar långt bort. Med ena handen håller den i stolpen. Ögonen är stora och dragen runt mun och näsa spänt. Vad spanar den efter? En bättre plats? Mat? Sina föräldrar? Kanske har den kommit bort och klättrat högt upp för att bättre kunna upptäcka sin familj.
På parkbänken nedanför står en näsbjörn och tittar neråt. Förbryllad verkar den ha stannat upp inför något. Vad är det den tittar på? En liten matbit som någon glömt?
Näsbjörn, Liten gris och Gorillaunge. ©Hanna Beling/ Bildupphovsrätt 2017. Foto: Elisabeth Boogh.
En liten gris ligger och sover på en annan bänk. Den är så liten att den ser nyfödd ut och fast den är skör och utsatt, och underlaget hårt verkar den sova gott.
Av dessa djur lever bara grisen i Sverige. Näsbjörnen håller till i mellersta och södra Amerika, från Texas till Argentina. Gorillor hör hemma i Afrika. Det är exotiska djur som hittat fram hit till vattendammarna. Men finns det inte också något exotiskt i dammarna och växtligheten runtomkring?
Hanna Beling arbetar ofta med skulpturer av djur, och även av människor. För att kunna skulptera gorillaungen lånade hon en uppstoppad gorillaunge från Naturhistoriska riksmuseet. Hon är nyfiken på det ursprungliga och primitiva i däggdjuret.