Hästen stretar emot. Den är på väg att sätta sig på bakhasorna och blottar tänderna. Vi kan föreställa oss hur den gnäggar högljutt, men hästägaren verkar obekymrad över hästens krumbuktande. Han håller i grimman och är vänd från hästen medan han tittar på de två herrarna som ska inspektera djuret. De ser skeptiska ut. Titeln anger att det är en hästskojare de har att göra med.
Så kunde det gå till förr i världen när hästar såldes och kanske händer det fortfarande. Hästen ska visas upp från sin bästa sida. Fel och brister säger inte försäljaren något om.
Dramatik
Skulpturen innehåller stor dramatik. En häst som stretar emot har starka krafter. Men det är i männens minspel som det verkliga dramat äger rum. Hästförsäljaren ser inte glad ut, mungiporna är neddragna. Den främre köparen som håller i en käpp ser heller inte glad ut. Den andra mannen står med händerna lojt knäppta bakom ryggen. Förmodligen blir inte köpet av, de har genomskådat hästskojaren.
Invigning
När skulpturen kom på plats talade Carl Johan Gestrup, ordförande i kultur- och fritidsnämnden:
“Skulpturen Hästskojare föreställer sådant vi läst om hos till exempel Frithiof Nilsson Piraten, eller hört andra berätta om. En scen återgiven med den glimt i ögat och i det behändiga format som kännetecknar den här fina lidingökonstnären. Skulpturen har stått i konstnärens trädgård i flera år, fram tills Lidingö Stad gavs möjlighet att förvärva verket. Det lånades omedelbart ut till Solvalla en period. Därför tog det lite tid innan det nu kom på plats. En tanke var att placera skulpturen i en rondell, men det hela landade senare i att kultur- och fritidsnämnden bad park- och konstkunniga i administrationen om tre kvalificerade förslag till placering, som tillät barn att klappa och krama de här gubbarna.”
Carl Johan Gestrup, ordförande i kultur- och fritidsnämnden
Skulpturen göts i två exemplar och ett exemplar finns i Sandviken där den uppfördes redan 1984.
Parken har i folkmun fått sitt namn av skulpturen. Den kallas för Hästskojarparken.