Birka och Hovgården

Birka och Hovgården


Kommun: Ekerö

Besöksmålstyp: Borgar och ruiner, Fornlämning, Museum, Världsarv

Träd och buskar en solig sommardag.

Birka. Foto: Anna Ulfstrand.

Den vikingatida handelsplatsen Birka på Björkö är tillsammans med Hovgården på Adelsö ett av Sveriges världsarv.

Handelsplatsen Birka

Från 700-talet till 900-talet var Birka en knutpunkt i ett stort handelsnät. Här såldes pälsar, hantverk och slavar i utbyte mot silver från Orienten. När Birka grundades låg Björkö vid en vik av Östersjön. Landhöjningen har sedan gjort att viken snörts av från havet och bildat Mälaren. Husen i Birka låg i prydliga rader och var upp till åtta meter långa och fem meter breda. Här fanns människor från när och fjärran, rika och fattiga och hantverkare av alla slag som smeder, bronsgjutare, pärlmakare, kammakare, skomakare och vävare. Kanske bodde det som mest mellan 500 och 1 000 människor i Birka.

Svarta jorden

Avfall och aska fick ligga kvar och bildade så småningom ett tjockt lager som numera kallas för svarta jorden. Fynden visar att Birka övergavs omkring år 975. Orsaken vet vi inte säkert, en teori är att vattenvägen över Södertälje grundats upp genom landhöjningen. Utgrävningar vid Birkas borgvall pekar även på att Birka blivit attackerat. Borgen hade bränts och kvar låg bortskjutna pilar och trasiga svärd. Borgen syns i dag som en halvcirkelformad vall runt borgberget. Uppe på berget har du en milsvid utsikt.

Gravfält

På Björkö finns sex gravfält. Alldeles utanför stadsvallen som skyddade Birka ligger det största gravfältet Hemlanden. De flesta av de ungefär 1 600 gravarna syns som runda jordkullar men det finns också tresidiga gravar och stenar ställda så de bildar en skeppsform, så kallade skeppssättningar. På den högsta punkten finns ett kors uppsatt till minne av munken Ansgar som kom till Birka år 829. I Ansgarskapellet hålls gudstjänster på helger under sommaren.

Marken på Björkö har brukats både före och efter Birkas blomstringstid och en av gårdarna i Björkö by bedriver fortfarande jordbruk. Landskapet hålls i övrigt öppet av Riksantikvarieämbetet med hjälp av röjning och betesdjur.

Adelsö Hovgården

På Adelsö finns spåren efter en kungsgård. Här bodde kungen som härskade över Birka. Sedan 1993 är Hovgården tillsammans med Birka upptagna på världsarvslistan.

Hovgården på Adelsö hör nära ihop med den vikingatida handelsplatsen Birka. Redan under vikingatiden hade kungar säte på Adelsö. Härifrån kunde de leda och kontrollera verksamheten på Birka. En av de kungar som regerat här hette Björn. Han var den som välkomnade den kristna missionären Ansgar.

Den vikingatida kungsgården låg högt i terrängen som en demonstration av makt, synlig på långt håll. Husen var byggda på terrasser i sluttningen ner mot stranden. Idag syns ungefär 20 sådana terrasser. Några är undersökta och i ett av husen gjordes fynd av orientaliska silvermynt, små fragment av guld och ett skrinbeslag utformat som ett djurhuvud. Fynden tyder på hög social status och huset har säkert varit en del av kungsgården.

Maktens spår i gravar och hamnanläggningar

Vid Hovgården finns flera stora högar. En av dessa kallas Skopintull och är undersökt. I högen hade en man begravts någon gång omkring år 900. Bland fynden fanns små kors av guldtråd, ett förgyllt hängsmycke, beslag till betsel, ett skrin, kärl av järn och keramik och mängder av ben efter hästar, hundar och kor. Undersökningar visar också att det funnits en hamn med en stenlagd kaj, skyddad av en stenpir. Vid den gamla hamnen står en runsten.

Medeltida palats

Under medeltiden låg kung Magnus Ladulås sommarpalats Alsnöhus här vilket förstördes redan i slutet av 1300-talet. Ruinen är undersökt och har antagligen haft tre våningar. De murar vi ser rester efter i dag tillhör källarvåningen.

Läs mer

Strömma Turism och Sjöfart ansvarar för Birkas publika verksamhet: Birka Vikingastaden (birkavikingastaden.se)

Riksantikvarieämbetet: Birka och Hovgården (raa.se)

Historiska Museet Birkaportalen samlar information om Birka och Hovgården för forskare och historieintresserade: Birkaportalen (historiska.se)