Sök
Till innehållet

Nazmije Kelmendi

Nazmije Kelmendi var en av miljontals flyktingar från de jugoslaviska krigen på 1990-talet. Nu är hon en av dem som bygger det nya Sverige.

Under det jugoslaviska inbördeskriget på 1990-talet flydde miljoner människor från sina hem. De flesta flydde till de delar av landet som behärskades av den egna folkgruppen, men många sökte sig också utomlands. Ett av offren för den jugoslaviska konflikten var Nazmije Kelmendi. När hennes familj 1992 flydde från Mitrovica i norra Kosovo var hon åtta år. Pappa, mamma och två bröder och lilla Nazmije tvingades ge sig av hals över huvud. De hann bara packa lite kläder.

Tillstånd att stanna

Bland de hundratusentals som kom till Sverige var Nazmije och hennes familj. Först kom de till Katrineholm och därefter till flyktingförläggningen på före detta Söderby sjukhus i Salem och slutligen till Flen. Där började Nazmije gå i en svensk skola. Efter flera års väntan och motstridiga beslut fick familjen slutligen permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Nazmije minns Söderby sjukhus som enormt stort, vitt och kyligt. Där fanns stora rum och långa korridorer. På väggen i korridoren satt en telefon dit släktingarna i Kosovo kunde ringa. På Söderby bodde människor från jordens alla hörn och vid telefonerna kunde folk sitta i timmar och vänta på samtal.

Solsken som botemedel

Söderby byggdes som lungsjukhus, också kallat sanatorium, och stod klart 1910. Tuberkulos, eller TBC, var vid denna tid en fruktad bakteriesjukdom. Söderby är ett exempel på hur läkarvetenskapen under 1900-talets första hälft försökte behandla TBC-sjuka med diet, frisk luft och solsken. Sjukhuset planerades för 440 patienter. För att minska smittorisken byggdes det som ett samhälle i miniatyr med läkarvillor, personalbostäder och egen vattenförsörjning. Först med införandet av antibiotikabehandling på 1950-talet upphörde TBC att vara en folksjukdom och många sanatorier kunde utnyttjas för annan vård.

Från långvård lyxlägenheter

Söderby blev så långvårdssjukhus, därefter flyktingförläggning och 2004-2006 ombyggt till exklusiva och charmiga bostadsrätter, med höga fönster och en takhöjd på upp till 3,70 m! Söderbys vackra park som ordnades för att TBC-patienterna skulle må bättre blev för lägenhetsköparna en grön oas i en historisk miljö.

Flest i Europa

Sverige kom under 1990-talet att ta emot flest asylsökande och anhöriginvandrare i Europa, räknat per capita. Omkring två miljoner svenskar hade vid millennieskiftet 2000 någon form av invandrarbakgrund. Flykting- och invandrarfrågor engagerade starkt i samhällsdebatten. Somliga ville att Sverige av humanitära skäl skulle öppna gränserna för alla som sökte sig hit medan andra talade för restriktivitet, inte minst av ekonomiska orsaker. De flesta flyktinginvandrarna skulle under lång tid bli beroende av bidrag för sin försörjning. Statsmakterna försökte gå en balansgång mellan dessa ståndpunkter. Den stora invandringen medförde också en intensiv politisk diskussion om integrationsfrågor och satte fokus särskilt på skolans värld, arbetsmarknadens villkor och bostadssegregationen.

Spåren raderas ut

På länsmuseet fick vi första gången kontakt med Nazmije Kelmendi när vi samarbetade med Rönninge gymnasium i ett projekt som kallades Plats & identitet. I sitt projektarbete valde Nazmije Kelmendi att skriva om Söderby sjukhus och dess historia som sanatorium och senare som flyktingförläggning. På detta sätt kunde hon väva ihop sina personliga erfarenheter av flykten från Kosovo med sjukhusets tidigare historia. Nazmije Kelmendi är inte helt positiv till ombyggnaden av sjukhuset till exklusiva bostadsrätter. Hon tycket att man på detta sätt raderar ut spåren av en tid som förtjänar att bli ihågkommen.