Sök
Till innehållet

Amalasuintha

Den förnäma kvinna som vi kallar Amalasuintha levde på 300-talet e. Kr. Hon begravdes insvept i en björnfäll, vid Dragonbacken i Barkarby. Amalasuintha härstammade troligen från goterna i Sydeuropa.

Goterna är kända som ett av de krigiska folk som fick det romerska riket att kollapsa. Efter Roms fall fanns det under hundratals år olika gotiska riken i det som nu är Spanien, södra Frankrike, norra Italien, Rumänien, Bulgarien, Turkiet och Ukraina. Först på 700-talet hade deras riken gått under och goterna själva uppslukats av andra folk. En spillra fanns länge kvar på Krim i Svarta havet.

Fynd visar att krigare från det nuvarande Sverige deltog i striderna vid romarrikets gränser. Kanske har gotiska kvinnor följt med när dessa krigare återvänt hemåt. Att fastställa etnisk tillhörighet genom att undersöka gravar kan vara svårt eller omöjligt. Goter var troligen också en samlingsbeteckning på flera olika folkstammar. Under 300-talet och århundradena däromkring är gravar i Norden också i regel fyndfattiga.

Dominerande kvinnograv

Men i en kvinnograv från 300-talets slut som undersöktes vid Dragonbacken vid Barkarby flygfält i Järfälla fanns märkliga fynd, som gör en koppling till goterna möjlig. Graven låg under en hög, tio meter i diameter, placerad på toppen av en kulle. Den var den första och äldsta graven på en begravningsplats som användes under 600 år. Det dominerande läget måste ha påmint människorna i byn om kvinnan, kanske berättades det om henne i generationer. De många högarna på det allt större gravfältet blev nu också tecken på att platsen varit bebodd och jorden brukad av förfäder i släktled efter släktled. Vid Dragonbacken låg ända fram till slutet av 1800-talet en bondby, Kalvshälla.

Sju björnklor och en fäll

Om Amalasuintha blivit döpt innan hon kom till Norden vet vi inte. I Sverige var i alla fall miljön hednisk och här brändes de döda. En analys av benen i graven visade att Amalasuintha varit 50 år eller äldre vid sin död. Sju björnklor hittades som visar att hennes kropp svepts in i en björnfäll innan den lades på bålet. Bland fynden i graven var också en drejad lerkruka, ett av de äldsta exemplen i Sverige på kärl av detta slags keramik.

Släktens urmoder?

I jordfyllningen till Amalasuinthas grav hittades en rad föremål som lagts ner långt senare. Det var järnknivar, amulettringar av järn, brynstenar och en vikingatida silverring. Fynden tyder på att Amalasuintha spelat en viktig roll också efter sin död som släktens ”urmoder”. Kanske hade hennes grav magiska krafter? En rad andra gravar på Dragonbacken undersöktes samtidigt och det visade sig att ytterligare fem personer, alla äldre kvinnor, begravts svepta i björnskinn. ”Björnkvinnorna” kan ha setts som Amalasuinthas efterföljare och haft en speciell roll i samhället eller i den religiösa kulten.